27 Mars.
Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst,
Det ända jag vill känna nu är slagen ifrån ditt hjärta, doften ifrån din hud, och dina ord som viskar i mitt öra, "allt kommer bli bra". Vad du anförtror åt mig ska jag anförtro åt dig.
Det känns som att alla jag verkligen fattar tycke för, sakta men säkert lämnar mig. Vissa mer drastiskt än andra.
När ska jag få reda på vad jag gör för fel i verkligheten för att förtjäna dess eviga tomhet?
Vill ni testa min moral ?
Snälla , låt mig andas i de tomrum som blev över när du lämnade mig.
Det skulle bli för tomt om ingen fanns där som värmde mig i natten, men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd. Jag skulle fastna i min ensamhet igen, om du lämnade mig nu.
Henrik. <3
Gud ge mig kraft.
