Janinee

Långt bort i fjärran, dit ska jag, idag.
En brådmogen frukt, färgad av frosten som biter den här byn.
Jag orkar inte mer. 

Ikväll beger jag mig. Mot horisonten, mot stjärnorna på andra platser, bort ifrån verkligheten. 

Jag trodde vi skulle slippa ett farväl som detta. Jag förväntade mig mer utav dig. Det gör ont att se dig så hopplöst svag. Men jag lovar dig allt, jag aldrig kan hålla. Glöm aldrig det som var, ta våra minnen, gör om dom till nått fint, någon slags verklighet. 

Jag sitter i min ensamhet, kämpar mot magen som värker av oro och nervositet. Jag fäller tår efter tår, trots att detta ska vara den lyckligaste dagen på länge då den varit så efterlängtad. Jag vill ju verkligen detta! Jag har ju kämpat så hårt för detta. Smällar har man fått ta, men med målet i sikte har det varit något man bortsett ifrån. Det får bli som det blir nu, jag tar mig härifrån iallafall. Det är huvudsaken. 

Idag kommer Heidi och Madeleine. De två som bryr sig mest om att jag åker. Heidi kommer jag att återsee och fortsätta färden med, så det blir inte lika tufft för oss. Men Madeleine och jag kommer var borta ifrån varandra ett tag nu. Ett obeskrivligt jobbigt långt tag, kan man tycka. Jag tar med mig min gåva hon har gett mig. Jag ska hålla den så nära hjärtat jag kan. Jag lovar. Vi kommer ses när tiden är inne igen baby, jag lovar dig att jag aldrig lämnar dig. Aldrig.

Ni andra får ha de så toppen bra här i hemlandet. Ta till vara på alla chanser ni får och lev era liv fullt ut. Jag finns tillgänglig för de jag vill finnas för. Var aldrig rädd för att söka mig. Jag älskar er alla på olika vis. Vänskaps kärlek har jag mycket av. My love is all i have to give.

I cant wait now. I know it will be great. <3