Janinee

Klockan är 01.22..
Jag sitter hemma en fredagkväll och har ångest för att jag inte gör mer saker just nu, roliga saker.
Jag vaknar och känner inte för att gå upp.. jag kan alltså ligga och stirra in i väggen till ca 14.00 på eftermiddagarna, jag känner inte för att äta.. äter max ett mål om dagen,.. jag orkar inte gå ut och röra på mig, jag har super ont i magen och ryggen.. allting snurrar, ändå vet jag inte vad felet är..
Detta är super jobbigt..

Jag vet att livet får sig en rejäl turn snart och förhoppningsvis blir det så mycket bättre.
Kan tyvärr inte göra annat än hoppas och jag hoppas på det bästa.

Idag har jag gjort precis det jag skrev längre upp.. alltså ingenting.
Imorgon ska jag iallafall äta middag med familjen. Dock är det avskedsmiddag för oss allihop..
Jag vet inte vad jag ska säga.. Det vore väl konstigt om man INTE saknade sin familj? vilket jag klart kommer göra!! Men hur mycket? Kommer det få mig att vilja åka tillbaka ofta?
Just nu känns det som att det inte finns något alls i hela världen som håller mig kvar någonstans.
Det känns som att jag är den ensamaste individen som går i ett par skor. Någon som måste ställa till med kravaller för att få leva lite.

Jag blir rädd för mig själv, jag märker ju att något är gravt fel, men vad?

Rätta mig om jag har fel.. men jag behöver någon? Någon som bara visar mig något..

Så många känslor, för lite ord..
Så många saker som ska bli gjorda, för lite tid..
Så mycket jag kunnat göra, för lite ork..
Så många förändringar som kommer ske, för lite mod?

Jag vill, jag kan, jag måste!

Jag lutar mig tillbaka nu, försöker att hamna i en någorlunda bekväm position.
En vecka kvar.. det är allt jag har att säga.
God natt.

 
Jag avgudar er mina älskade trollungar.
Blod är tjockare än vatten, er storasyster skulle kunna göra allt för er.
Ni går fortfarande att forma, för er finns det hopp.
<3

U make me better. . . .  Bobo. <3